Andra sidan
Mycket bra fråga, jag ser döden som en form av vad vi själva tror att det är. Så döden är unik för oss alla på så sett, då vi alla tror lite olika. Jag brukar säga Guds hus är stort för allt det levande, det innehåller många våningar, där det finns fyra källarvåningar och tretton övre våningar. Den trettonde våningen är Guds egen våning som bara är ett evigt givande av skapelsens ljus. Men för att se närmare på frågan om själen, den unika tron vi alla har på döden, så är den lite olika. Men för att ta ett bra exempel med vad som händer med vår tro på andra sidan, så vill jag säga att de flesta som tror gott, ser bilden av att de sitter bredvid någon mästare, Jesus, Buddha mm. Ja en del ser bilden av hur de sitter vid Gud själv. Men till saken är att bilden inte är levande det är en två dimensionell bild, för dessa är döden ett återvändande, reinkarnation så att säga, men de blir kvar ett tag i den 5D värld vi har, som består av en mental energi, där vi även har drömmar, det vi tror på och även bearbetar med ett syfte. 

Det väntas in det rätta födelseögonblicket, karmatiskt som själen inte har fri vilja till, utan att det blir helt enkelt, en utvald tid och plats karmatiskt. Men innan dess, utspelas vår tro rätt stilla i en 5D miljö. Det är faktiskt på samma ställe vi återvänder till i drömmar värld, som är mer som levande film, så även den som tror på en levande miljö efter döden återvänder till, men det blir oftast kvar i 5D, tills de ge efter för det eller blir skickade till ljuset som är samma återvändo med än längre tid tills födelse. Där finns demoner och mini änglar. Det är kallat paradiset, som betyder det disiga bredvid, på latin, med andra ord de vi riktigt kan se.
Uppbyggnaden som du fråga efter, är att det även finns en 7D nivå, som även finns att uppnå. Här kan man även ställa följd frågan direkt, ”hur ska man dö för att göra alla rätt?” Att själv få bestämma vilken inkarnation man vill göra. Att gå den vägen sitt hjärta leder en och inte ens ego, men med tron på sig själv som en mästare. Gjort klart med sitt inre äktenskap som inte söker balans längre, blivit hel i sig själv med förstånd över livet alla olikheter. Den mentala nivån man här befinner sig i, är att själen är i en miljö som är rent mentalt förlåtande, för allt som kan förtecknas som ont. Det här är visdomens domäner vi tillfälligt kan gå till, när vi uppfinner och gör det i gott syfte. Annas kan det kosta oss karmatiskt. Lika så är det med kanalisering, att göra något för minsta vinning till en själv. Kravlöshet är ängen vi vandrar på här. Den ända rätta väg vi kan gå här är ängsmark, som står för den totalt förlåtelsen och på så sett förlåter vi oss själva, som skapar förståndet in i det klara visdomens domän.
Nionde våningen eller 9D om så önskas, är de sanna äktenskapets plats, ser det själv som det eden vi härstammar ifrån med vår grundsjäl Adam, som förenas med Eva i Eden. Mer än så berättar jag inte då det till viss del är dolt för mina ögon och då jag vill inte vilseleda för eget karma skull.
Det ända jag kan säga om våningarna över detta, är att de tillhör de största änglarna och de är inte som en mästare.

Skillnaden på att inkarnera och reinkarnera.

När en själ inkarnerar här på jorden, är födelsen helt fri från karma och den själen gör det med sin fria vilja. När en själ reinkarnerar här på jorden, har födelsen och livet en karmatiskt bit att rätta till och den själen har ingen fri vilja. För att få tag om den fria viljan där mästarna har sin boning, så krävs det mycket fotarbete för den som inte äger den. Jag skälv valde inte detta liv, kan jag rakt av säja. Det är få som gjort det och dessa som gjort det är mästare ända från födseln.

Det är vad orden betyder att inkarnera och reinkarnera ur den gamla läran.